Livet är inte sej likt i Gulliden längre...
Det är för tyst, för stillsamt och för otryggt...
Känslan inombords när man närmar sej hemmet med bilen är inte kul. Man är van att mötas redan nere vid vägen av den glada hunden.
Minst 30 gånger idag har tankarna farit genom huvudet att jag ska hem och släppa ut honom eller skynda mej hem efter jobbet eller att jag ska ställa ner grytan med överblivna makaroner till honom. Det är så fasligt tomt!!
Hittade några bilder i datorn från en påskmorgon för 2-3år sen när jag, Linus och Wictor tog en extremt tidig morgonpromenad.

Det är nåt trollskt över den här bilden!!

Nån som blev trött efter att ha spårat ett tag:-)

Åh Wictor vad jag saknar dej, du tokiga ,knasiga och alldeles alledels underbara hund!!!