...men frågan är:
Vill vi verkligen att det ska ta slut?

Vi har haft många drömmar och mål i vårt gemensamma liv.
Flytta ihop, köpa hus,
köpa hund, skaffa barn, skaffa fler barn, gifta oss, skaffa ytterligare barn.
När vi gifte oss vet jag att jag tänkte: "Va ska vi göra sen då? Nu har vi ju gjort allt det där man ska göra! Herregud, tänk om vi blir uttråkade nu?"

Nää, vi blir INTE uttråkade! Vi skaffade ju en liten unge till först, men sen kände vi oss rätt klara på att föröka oss. Men sen började ju livet! När Amalia kom var vi en fulländad familj.

Och då började andra projekt såsom husvagn, köksbyte, fritidsaktiviteter, alla barn skulle ha varsitt rum. Innan vi fick till DET var det ganska många ommålningar och tapetseringar och hammarslag.
Sen kom vi till en gräns för dryga 2 år sen då vi insåg att vi behövde mer space. Vi har många kvadratmeter hus, men feldisponerat. Valet stod då, som flera säkert kommer ihåg, mellan att bygga om garaget till bostadsdel för att slippa bo i källaren, eller att renovera källaren och göra den beboelig. Garaget kändes först som en enkel lösning, men så onödig då det fanns en massa yta i källaren.
För 200 000 bestämde vi oss tillslut för att göra storrenoveringen. Alltså källaren, byta tak och fönster och sätta in ventilation i huset och måla huset vitt.
Nu har det gått 2 år och det som är kvar är att installera ventilationen, (som inte har mycket kvar) och byta fönster, och med 35 000 kvar i fickan så ska det nog gå faktiskt!
Vi har nu en varm källare med ett mysigt sovrum, gillestuga, badrum, tvättstuga, klädförråd, pannrum och ett garage för cyklar, mopeder mm och ett kallförråd för all möjlig bråte!

Nu ska jag faan inte gnälla att vi har mycket kvar på listan, visst fasen har vi det, men när jag ser tillbaka så har vi gjort rätt mycket på 2 år!

Och som sagt! Jag tror aldrig projekt "Huset" blir klart! Det finns alltid nåt att göra, hela tiden! Ibland känns det sjukt stressande, men då får man ta fram den lilla hjärnbiten som kan prioritera saker och ting!
OCH! Det ska inte va stressigt att renovera, det ska va kul!
Idag har jag målat grunden på hela huset, det var inte speciellt stimulerande under tiden, mest nackvärk faktiskt! Men nu har jag gått ett par varv runt huset och lett lite skevt för mej själv! Faan va bra det blev!

Många gånger önskar jag att vi kunde ringa en målare eller snickare som kommer och gör färdigt saker och ting! Men det är ju inte därför vi renoverar, för att nån annan ska komma och göra skiten (här räknas nu svärfar Håkan bort, för honom skulle vi inte klara oss utan), hela vitsen är ju att vi gör det själva, det känns bra!
Jag undrar om jag skulle va nöjd om det kom nån okänd och gjorde jobbet. gtror inte det, för det skulle säkert inte bli lika bra;-)

Nej! Det här är vårt liv, vår dröm, vårt gemensamma projekt som vi är lika galna i bägge två!


Här slås det upp ett fönster till vårt nya sovrum.

Fönstren är på plats.

Och det blev ett badrum!

Ps: Jag är jäkligt pissed off på allt damm, stök och bröte för det mesta. Men va sjutton! Man har lärt sej att stå ut!