Visst är det grymt gott med rabarber!! Iallafall i rabarberpaj:-)

Nää, åkte faktiskt hem från jobbet vid 14-tiden idag för att lägga mej i soffan. Sista timmarna på jobbet så uppfattades jag nog som lätt störd, dement virrpanna. Det var som gröt i skallen, och med en rejäl förkylning så slutade det med att jag inte kom ihåg vem jag pratade med i telefonen minuten efter jag la på, irrade runt i köket men fick inget gjort och hade helt plötsligt noll koll på almanackan...
Sagt å gjort, jag passade över bollarna till Sanna och åkte hem o la mej. 7 dagar på jobbet utan ledig dag sätter sina spår tydligen;-)

I morgon är jag ledig och förhoppningsvis ligger jag inte helt däckad av förkylningen utan kan njuta ihop med Malisen!

Här kan ni se Majas dansuppvisning på Saga häromdan!

I dag hände något konstigt!

Någon eller några som följer min blogg har konstaterat att jag ibland använder svordomar.
Någon eller några vet tydligen oxå var jag jobbar, vilket väl inte är så konstigt.
Någon eller några tyckte att detta var hemskt, att både använda svordomar och jobba där jag gör.
Någon eller några tyckte att det vore en bra idé att berätta för min högste (nåja, näst högste får man väl säga med tanke på arbetsplatsen;-) chef om detta. Anonymt dessutom...

Varför? Och till vilken nytta?

Skulle jag vara en olämplig människa på mitt jobb för att jag ibland använder svordomar? Nämnas bör att jag mycket sällan gör det på arbetsplatsen, men i min privata sfär så förekommer det ofta. Vilket jag inte tycker är alls konstigt? Det är JAG! Jag skulle kunna börja säga FILBUNKE varje gång jag är arg eller upprörd eller vill förstärka mna känslor, men tillslut kommer det oxå räknas som svordom...
Påverkar det min personlighet såpass mycket att det skulle förändra något hos mej? Att jag skulle vara en ond människa?
Jag har ändå vart på min arbetsplats i 14 år, mina kollegor borde genomskådat mej vid detta laget.

Över 80% av Tidaholmarna är med i Svenska kyrkan, jag är inte "bättre" än nån annan av medlemmarna bara för att jag arbetar där. Man är inte bättre eller sämre om man ber mycket eller om man svär mycket. Alla är vi lika inför Gud!

Jag tycker själv att jag är lojal mot mitt jobb, har aldrig skrivit något nedlåtande varesej på FB eller bloggen, har dessutom ingen anledning. Skriver mycket sällan om jobbet för den delen, just för att jag har ett liv utanför! Hade det handlat om det så hade jag förstått...

Är det så att någon eller några träffat mej på jobbet och skapat sej en bild och sen hittar mej här och ser att den bilden inte alls stämmer!? Är jag schizofren? Är jag verkligen så annorlunda där mot här?
När jag är i tjänst och träffar människor (undantaget arbetskompisar) uppträder jag proffessionellt och vänligt, vilket jag gör mot medmänniskor privat oxå. Vilket väl de flesta människor gör!
Men här, i min blogg, är det jag, och mitt liv som är den centrala punkten. Jag skulle aldrig skriva något som sårar nån. Men om jag är trött på sorken som härjar vilt i trädgården, visst har jag rätt att i min egen blogg att uttrycka det, som min hjärna tänker, i ord. Eller måste jag även här ta på mej finkostymen och tillrättalägga varje ord?

Varför vill inte någon eller några kommentera direkt till mej i bloggen eller på FB, varför vill man hoppa på min chef? I tron av vad? Att jag ska bli avskedad? Tillrättavisad?

Men vad hände tror ni?
Jo, mina chefer har trots allt genomskådat mej och ser att jag är en bra människa, trots svordomar!
Välkommen till 2012 :-)

Mitt första försök att lägga in filmer!

Men nu är vi på G igen:-)

blogg.se spelar mej ett spratt idag!

Slutade kl 12, hämtade Malan, vi ilade runt på stan, var in på apoteket, där var kaos!
Har aldrig sett så många besökare där förrut! Typ 25 pers i kö...Ställde mej bakom en man i kön till den ena kassan för receptfritt, men ingen kassörska syns till. Efter en stund, kanske 4 minuter, kommer det in en kvinna och ställer sej vid den ANDRA kassan för receptfritt, oxå den utan kassörska. Men vad händer då! Jo, då minsann kommer det en kassörska och tar emot henne! Men vi då, som redan stått i kö i 5 minuter i den andra kassan!
HATA APOTEKET!!!!!

Sista besöket var på bolaget, med 10 meter kvar till entrébutiken säger Amalia högt och tydligt:
-Nää Mamma, inte till ölbutiken!!

Väl hemma orkade jag inte ta mej för något, drog fram en stol och satte mej i skuggan ute, skickade ett mess till Emma som kom ut och sen slappade vi hop med alla härliga ungar runt oss tills det blev kväll!
Härligt!

Men åååååh!
Vart tog all energi vägen?? Verkade som den försvann med det fina vårvädret!

Efter lunchen på jobbet idag så kom jag in i nån slags matkoma (konstigt efter att ha vräkt i sej en portion hamburgare m stripes/mos från Rossies)och gick in i ett förvirrat-zombie-slowmotion-beteende. Smarta jag tänkte att en rejäl mugg kaffe hjälper nog. Mmmm, i en halvtimme, tills kropppen gick över i ett
hjälp-jagharfåttförmycketkoffein-beteende och jag gick runt i 1 timma och skakade som ett asplöv...
Lättpåverkad? Jag? Nähäää...

Var på jobbet ca 6.53 i morse (ca!?) slog i gång datorn och skulle googla en spännande utbildning jag hört om på radion som hette nåt med logistik bla bla bla, Men hamnade istället på min gamla studiesida skaraborgsdistansen. Hoppsan, där poppade det upp en liten nätt kurs på 50p som heter "Organisation och Ledarskap" som börjar i höst. Det lät ju väldigt passande iom min nya befattning.

07.06 hade jag skickat iväg en ansökan!
Nu är det ju så att Tidaholms kommun ska godkänna min ansökan oxå, vilket jag har svårt att tro att de kommer göra. Men det vore kul att läsa lite igen:-)

Det är Marie Gulliden i ett nötskal! Impulsiv som bara den!

När jag hämtat barnen på dagis och fritis och var på väg hem, gjorde jag en tvärnit efter rondellen och kände att:
- Nää, vi åker inte hem, vi åker till Martin å Linda istället!
Och vilken tur! Där fick vi glass med chokladsås och strössel:-) Synd bara att Linda jobbade...

...men frågan är:
Vill vi verkligen att det ska ta slut?

Vi har haft många drömmar och mål i vårt gemensamma liv.
Flytta ihop, köpa hus,
köpa hund, skaffa barn, skaffa fler barn, gifta oss, skaffa ytterligare barn.
När vi gifte oss vet jag att jag tänkte: "Va ska vi göra sen då? Nu har vi ju gjort allt det där man ska göra! Herregud, tänk om vi blir uttråkade nu?"

Nää, vi blir INTE uttråkade! Vi skaffade ju en liten unge till först, men sen kände vi oss rätt klara på att föröka oss. Men sen började ju livet! När Amalia kom var vi en fulländad familj.

Och då började andra projekt såsom husvagn, köksbyte, fritidsaktiviteter, alla barn skulle ha varsitt rum. Innan vi fick till DET var det ganska många ommålningar och tapetseringar och hammarslag.
Sen kom vi till en gräns för dryga 2 år sen då vi insåg att vi behövde mer space. Vi har många kvadratmeter hus, men feldisponerat. Valet stod då, som flera säkert kommer ihåg, mellan att bygga om garaget till bostadsdel för att slippa bo i källaren, eller att renovera källaren och göra den beboelig. Garaget kändes först som en enkel lösning, men så onödig då det fanns en massa yta i källaren.
För 200 000 bestämde vi oss tillslut för att göra storrenoveringen. Alltså källaren, byta tak och fönster och sätta in ventilation i huset och måla huset vitt.
Nu har det gått 2 år och det som är kvar är att installera ventilationen, (som inte har mycket kvar) och byta fönster, och med 35 000 kvar i fickan så ska det nog gå faktiskt!
Vi har nu en varm källare med ett mysigt sovrum, gillestuga, badrum, tvättstuga, klädförråd, pannrum och ett garage för cyklar, mopeder mm och ett kallförråd för all möjlig bråte!

Nu ska jag faan inte gnälla att vi har mycket kvar på listan, visst fasen har vi det, men när jag ser tillbaka så har vi gjort rätt mycket på 2 år!

Och som sagt! Jag tror aldrig projekt "Huset" blir klart! Det finns alltid nåt att göra, hela tiden! Ibland känns det sjukt stressande, men då får man ta fram den lilla hjärnbiten som kan prioritera saker och ting!
OCH! Det ska inte va stressigt att renovera, det ska va kul!
Idag har jag målat grunden på hela huset, det var inte speciellt stimulerande under tiden, mest nackvärk faktiskt! Men nu har jag gått ett par varv runt huset och lett lite skevt för mej själv! Faan va bra det blev!

Många gånger önskar jag att vi kunde ringa en målare eller snickare som kommer och gör färdigt saker och ting! Men det är ju inte därför vi renoverar, för att nån annan ska komma och göra skiten (här räknas nu svärfar Håkan bort, för honom skulle vi inte klara oss utan), hela vitsen är ju att vi gör det själva, det känns bra!
Jag undrar om jag skulle va nöjd om det kom nån okänd och gjorde jobbet. gtror inte det, för det skulle säkert inte bli lika bra;-)

Nej! Det här är vårt liv, vår dröm, vårt gemensamma projekt som vi är lika galna i bägge två!


Här slås det upp ett fönster till vårt nya sovrum.

Fönstren är på plats.

Och det blev ett badrum!

Ps: Jag är jäkligt pissed off på allt damm, stök och bröte för det mesta. Men va sjutton! Man har lärt sej att stå ut!