I morgon är det Amalias födelsedag!!
Tänk att hon redan är 2 år, lilla skitungen...Pappsen förbereder presenter!


I morgon bitti är det också 2 år sen som jag gick den allra ljuvaste promenaden i mitt liv!
Tidigt var det, halv 7, daggen låg kvar i gräset, lite mystiska dimmor som låg över backen, blå himmel, fågelsång och idisslande kossor som det ångade av. Vattnet porlade i ån, som jag balanserade över på en smal spång med min stora mage, medan jag höll min älskade make hårt i handen.
Vi åt en brakfrukost och sen var det dags att åka till KSS för att sätta igång det hela!
Till Elvis "Suspicious mind" höftgungade jag igång värkarna. Hade LOVAT att den här ungen skull jag skratta ut! Och det gjorde jag näst intill. Försökte vara positiv under hela förlossningen, lyckade ganska bra tyckte jag nog. Även om det gjorde ont som faan mest hela tiden.
Ut kom INTE en Simon Karl Elvis..."Den har ingen snopp" som Teddy uttryckte det. Vi blev förvånade!

Istället kom den allra ljuvaste lilla Amalia!!!

Var det för att jag skrattade under förlossningen som hon bestämde sej för att bli en väldigt arg liten bebis tro?

Vet i sjutton, men det har gått över ialla fall. Nu är hon en underbar liten 2-åring som förstår nästan allt man säger till henne och har börjat prata lite smått. Hon har en vilja av stål, men ett hjärta av guld, snäll och go och glad för det mesta!

Älskar dej så lilla Malan!