Om våran hund hade hetat Emil och levt i Lönneberga hade det svämmat över med trägubbar, för när det gäller att hitta på hyss så var Emil en from komfirmand mot våran Wictor. Sällan gick det två dagar i sträck utan att det var något påhitt. De flesta hyss bestod i att äta eller iallafall tugga på saker, som när han några veckor gammal fick tag i hundmatsäcken och åt tills magen såg ut att vara på väg att spricka. Detta löste han dock genom att inta ryggläge och låg där sedan tills matsmältningen haft sin gång. Värre var när han mumsade i sig en kaktus, tog ett par dagar extra innan han orkade göra något ofog igen;) Listan med tillfällen denna jycke varit nyfiken och provat "förbjuden frukt" är så lång att det vore omöjligt att få med här.
Dock är listan på tillfällen han gett oss glädje betydligt längre, för en gladare och mer tillgiven kamrat får man leta efter. Visste aldrig hur väl han ville familjen och dess vänner, ville alltid följa med ut vartän vi skulle och blev deppig varje gång husvagnen packades och han förstod att han inte skulle få följa med.
I skogen var han kanske inte världens bästa jakthund men kanske den mest ivriga och gjorde allt han kunde för att göra husse nöjd.
Men nu är denna hunds långa liv slut, kroppen orkade inte längre och han har ikväll fått gå vidare till de sälla jaktmarkerna i hundhimlen. Hoppas de uppskattar lite practical jokes där oxå för det är nog något han kommer fortsätta med ihop med sin forna kamrat, taxen Wixie.
Kommer sakna min kamrat men vet att har det bättre nu. Fäller en tår och önskar honom frid<3 FG